”Ja jäklar vilken brutta”

Det jag vill dela med mig av nu, är något jag var med om igår. Eller ja, något jag skapade igår. För mig är detta väldigt främmande egentligen och något som jag aldrig någonsin skulle få för mig för bara 2 veckor sedan.

Möte
Jag hade ett möte igår som jag körde till, när jag kommit fram tittade jag på den avtalade tiden och inser att jaha, det är om två timmar jag ska vara här. Då kan jag passa på att handla lite och köpa present till Elias.

Körde till Willys och handlade, handlade nästan uteslutande prissänkt med 50% men glutenfri tårtbotten hade dom inte.

Jag körde och parkerade för att snabbt springa in på köpcentret och något till Elias, jag visst inte vad, bara att jag ville köpa något mer till honom. Men när jag står utanför kom jag på att dom inte öppnar förrän 11 pga covid. Så tänkte jag att jag kunde köra till Coop för att dom brukar ha mycket svinn och hoppades på att dom hade tårtbotten.

Jag parkerar, delar ett äpple och äter medan jag går mot ingången. Jag ser en man stå utanför, som om han väntar på någon. Jag är på riktigt bra humör. Jag känner mig glädjefylld liksom.


”Goddag frun du har möjligtvis inte några kronor till en hemlös?”


Jag tittar på honom och svarar att jag tror att jag kanske har något i fickorna, för jag vet att jag har haft det. Men där var inget. Jag beklagar och frågar om det finns något i butiken jag kunde köpa till honom istället. Han ser lite förvånad eller kanske fundersam ut. Sen säger han, pallmall korta och jag frågar vilken färg, han svarar röd och jag går in. När jag går inne i affären så känner jag att jag vill köpa något mer till honom. Men jag kommer inte riktigt på vad. Så jag beslutar mig för att köpa två paket cigg istället. Står i förbutiken och ska köpa cigarretterna till honom när jag ser en sådan här snurrhylla med presentkort, går dig och ser att man kan köpa till Coop. Jag tar ett och det blir min tur.

”2 paket röda korta pall mall, en tändare och ladda detta med 200kronor tack.”

Jag betalar dom 330 någonting det blev och sedan tar jag emot mina produkter och kvitton. Jag tänker att det är viktigt att han ser att det finns kvitto på det jag köpt. Att det är på riktigt. Jag går ut till honom, han ser inte mig. Jag funderar direkt på om han trodde att jag kanske inte skulle göra det jag sa att jag skulle.

”Nu ska vi se, här har du 2 paket cigaretter och 1 tändare” jag ser på honom hur chockad/glad/jag vet inte riktigt han blir.
”Men herregud till mig?” Får han fram, jag ser nu att det är förvåning och glädje i ett brus genom honom.
”Sen har du även 200 kronor här som du kan handla för inne i affären”
Hans ögon tåras, han gungar fram och tillbaka, som om han vill krama mig men inte vågar. Vad han säger sen är lite oklart, det är massa tacksamhet, han har svårt att tro det.
”Nu vill jag att du har det riktigt bra, okey? – ta hand om dig” är det sista jag säger innan jag går därifrån, fylld av glädje, men inte riktigt den glädjen jag tänker att jag borde känna kanske.

Det sista jag hör honom säga är ”Ja jäklar vilken brutta” och det får mig att le.

Påverkade inte mig alls

Detta påverkade inte mig alls, jag funderade länge på vad som hänt och vad jag gjort. Jag tänkte på hur glad han blev och hur lite det ändå påverkade mig, för hans glädje borde ha genomsköljt mig av någon slags tillfredsställelse. Men det gjorde det inte. Varför?

Titta ner i marken

I vanliga fall, brukar jag strunta i människor som står på det viset. Jag blir inte obekväm av dom. Men jag har alltid haft den uppfattningen om att det är ett val dom gjort. Jag har alltid haft en tilltro till det svenska skyddsnätet vi har och för att ramla utanför det så har man fått anstränga sig rejält. Jag har alltid haft den uppfattningen om att ge pengar till en hemlös person är som att köpa droger utan att få ta del av ruset.

Vad ändrades?

Jag har ingen som helst aning om varför jag valde att göra detta. Jag vet bara att jag på sista tiden velat hjälpa någon, jag har ingen aning om varför jag hamnade vid denna affären, för där brukar jag aldrig handla. Men det gjorde jag.

När jag gick där inne i affären så tänkte ja på det där att jag inte ville ge honom pengar för att jag inte ville att det skulle gå till droger eller alkohol. Men sen tänkte jag om. Vem är jag att tillskriva saker om en människa jag inte känner? Det är rätt oförskämt av mig att förutsätta att han är missbrukare. Och oavsett om jag faktiskt tror och kanske framförallt hoppas att vårt svenska skyddsnät fungerar, så står han ändå utanför Coop och ber sina medmänniskor om pengar. Oavsett allt jag tror, så står han ändå där och betraktas som det lägsta av det lägsta av många av oss.

Däremot ville jag ändå inte ge honom kontanter, för oavsett så ville jag inte att pengarna skulle gå till droger eller alkohol. Så jag ”låste” dom på Coop.

Köpte cigg

Ja jag gjorde det, dels för att jag varit rökare innan och vet känslan och dels för att det var det han bad om. Han bad om typ dom billigaste cigaretterna som finns och det var det han ville ha. I det lägger jag ingen värdering.

Påverkar min ekonomi 0

Att jag gjorde detta köpet till honom. Påverkade min ekonomi noll och ingenting. Alltså på riktigt det gör inte det. Jag hade lika gärna kunnat tappa dom pengarna utan att märka det (nu har jag iof mycket bättre koll på min ekonomi, men jag tänker att du förstår vad jag menar).
Men för honom så kan det ha ändrat hela hans dag. Kanske inte det han fick som sådant, men för att jag gjorde det. Jag vill gärna tro att det jag såg i honom, var en lycka. Jag vill gärna tro att det jag gjorde skapar någon slags tro på mänskligheten och framtiden för honom. Jag vill gärna tro att jag påverkade hans liv och att jag fått en plats i hans hjärta, åtminstone för en liten stund. För han har faktiskt fått en plats i mitt.

Snart 24 h sedan

Detta hände och jag har berättat det både för Magnus och Elias och båda gångerna kände jag mig stolt och glad över det jag gjort. Men det är först nu när jag skriver detta som jag på riktigt in i själen känner mig glad för det jag gjort. Det är på riktigt en obeskrivlig känsla. Jag är så glad och tacksam över att jag fick chansen att hjälpa honom igår och jag vill fortsätta hjälpa. Jag ska komma på något sätt att verkligen hjälpa.

Anledningen till att jag valde att skriva detta här, är för att jag behövde få ner det i text. Men även för att jag gärna vill börja dela med mig mer av mitt liv och mina tankar med dig.

Kram Sanne

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *